Idag skulle jag gått på ett möte,men tankarna är någon annan stans. Jag sakanr min mormor. Man försöker att tänka på annat men det är så svårt. Man blir mer och mer deprimerad för varje dag som går. I början så grät man hela tiden men nu när det har gått några dagar så kommer allt i fatt än. Man tänker på alla roliga minnen man har med mormor.

När det är dags för begravning så kommer det att bli en jobbig tid. Nu mormor hamnar du hos Sven och din mamma och pappa. Du kan väl hälsa morfar när du möter honom. För det kommer du att göra.


Tack för allt.